josefineisabelle.blogg.se

I början använde jag mig utav Youtube endast när jag & mina kompisar skulle kolla något roligt klipp eller om det var någon redigering man behövde hjälp med. Nu, för ca ett år sen började jag kolla på en del youtubers lite då & då sen utökades det & blev till flera stycken per dag. Nu sitter jag i princip fastklistrad framför Youtube, har skuffat undan alla serier, haha. 

När det blev att Youtube var en stor del av min vardag kände jag att jag själv blev taggad till att skaffa en egen kanal & göra lite olika typer av videos, eftersom det ser riktigt kul ut & jag personligen tycker det är lättare att filma till exempel en room tour eller kanske en get ready with me just för att man måste ta flera olika bilder från olika vinklar för att andra ska kunna se hur du sminkar dig mer exakt än en dålig bild där det inte syns, till exempel. Finns mycket att rabbla upp & det ska jag inte tråka ut er med, jag tycker iallafall att det är lättare att filma sånt än ta hundra olika bilder, men foto är däremot snäppet roligare. Filma är också kul men är mer "uppväxt" med kamera kan man säga!

MEN, då är det bara ett problem som blir rätt stort. Jag klarar inte av att sätta mig framför kameran & bara prata. Klarar inte av att titta rakt in i kameran, se glad ut & samtidigt känna mig bekväm. Det gör att jag får väldigt mycket ångest & panik & blir det så kan jag inte fortsätta. I verkligheten har jag samma problem fast med människor. Jag klarar inte av att titta folk i ögonen när jag pratar förrutom några få enstaka (min bästa vän bl.a) människor & om någon står & söker ögonkontakt med mig när hen pratar med mig eller lyssnar när jag pratar. Jag måste alltid vika blicken för att inte få panik, oftast blir jag jättekonstig & kommer bort mig totalt & börjar säga "ehhh, ehh vad var det jag skulle säga? öhm... juste!" ungefär, eller så går det inte alls & för mig är detta anledningen till att jag tvekar med Youtube.
Jag vill supergärna men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta & hur jag ska jobba bort det. Jag vet att man ska möta sin "rädsla" & ja, jag har försökt. Ungefär 1 timme i veckan kan jag känna att jag skiter i allt det där, men resterande minuter, timmar & dagar går det absolut inte. 

Många av mina gamla läsare på min förra blogg ville jag skulle börja med Youtube men jag sa samma sak då som jag gör nu & om någon av mina gamla läsare är kvar så hoppas jag att ni förstår varför, men försöka det ska jag absolut göra!
Kram!